28 aug. 22.00 visade Svt2 en dokumentär om händelserna i Srebrenica 1995
under namnet Staden som offrades.
Filmen visar en ny bild av händelser som ledde till massakern i Srebrenica
1995 där huvudansvaret för massakern läggs på den bosniska ledningen med
Alija Izetbegovic i spetsen som påstås ha offrat staden. Izetbegovic ska även
ha ingått ett förbund med USA:s dåvarande president Bill Clinton där han blev
uppmanad av Clinton att offra 5 000 bosniska män i Srebrenica för att utlösa
NATO:s militär intervention mot bosnienserber. Filmens intention är att visa
att Srebrenica inte var ett folkmord, att det var muslimska angrepp mot
serbiska byar kring Srebrenica som ledde till att bosnienserberna var tvungna
att inta staden.
Den bosniska1 armen i Srebrenica framställs som numerärt och till viss del
även vapenmässigt överlägsen den bosnienserbiska armen. Ledaren för den
bosniska armen i Srebrenica Naser Oric utpekas som kriminell och är det
främsta skälet att konvojer med barn, kvinnor och gamla flyr från den
belägrade staden i april 1995. En av filmens källor uppger att ca. 5 000
bosniska män dödats av bosnienserbiska armen när de försökte bryta sig ut
från staden samt att det mest liknade en konventionell militär aktion. I filmens
avslutsdel nämns att den serbiska sidan inte erkänt dessa händelser som ett
folkmord, därefter hör man Ratko Mladic säga att aktionen inte var riktad mot
varken civila eller FN‐styrkor utan endast mot fundamentalistgrupper och
terrorister. Filmen avslutas med att peka ut Alija Izetbegovic som den som bär
ansvaret för det som skedde i Srebrenica.
Filmen är en förfalskning av historien som bryter mot journalistetik på flera
punkter. Filmen visades i april 2011 i Norge och fick den norska Helsingfors
kommittén att i ett 18 sidor långt brev [1] rikta skarp kritik mot NRK för att ha
valt att visa en film med så många faktafel och upplysningar som är i direkt
strid med det som fastslagits av den internationella krigsbrytartribunalen i
Haag (ICTY). Detta blev även uppmärksammat i Norsk media, se [2][3].
1
Filmen använder ständigt uttryck: muslimska armén trots att den bosniska armen och de
bosniska myndigheterna inte var monoetniska. Dessutom heter folkgruppen bosniaker och
inte muslimer.
Massakern i Srebrenica 1995 är det största massmordet i Europa sedan andra
världskriget. Den internationella krigsförbrytartribunalen i Haag har bl.a. 2004
i domen mot Radislav Krstic enhälligt och efter mycket omfattande bevisning
slagit fast att detta var ett planerat folkmord[4]. Helsingfors kommitténs
brev[1] innehåller en grundlig sammanställning av de flesta faktafel som finns
i filmen med omedelbar tillrättavisning understödd av externa källor och
dokument. Därför begränsas denna text till att endast peka ut de mest
kardinala sakfel.
Att lägga fram påståenden om närmast bisarra avtal mellan Izetbegovic och
Clinton utan några som helst dokumentunderstöd eller svarskommentarer
från de utpekade parterna är oansvarigt. Det är mycket möjligt att en del
politisk kohandel har ägt rum men att försöka lägga skulden på den bosniska
ledningen och till viss del även den amerikanska för en massaker som
bosnienserbiska styrkor har begått är direkt sakfel. Att bosnienserber skulle
ha intagit Srebrenica som hämndaktion för bosniska angrepp mot serbiska
byar och för att förhindra ytterligare attacker dementeras också av ICTY där
det slås fast att Srebrenica varit strategisk viktigt för att bosnienserberna
skulle få ett sammanhängande territorium samt att order om att inta
Srebrenica kommit direkt från Radovan Karadzic, se [4][5].
Av dessa källor framgår även tydligt att de bosniskserbiska styrkorna varit
totalt överlägsna i krigsmakt samt att staden hölls under isolation.
Flyktingkonvojerna som visades i filmen flydde inte från Naser Oric kriminella
gäng utan från bosniskserbiska styrkor som hade intagit staden. ICTY:s
material uppger även hur bosniskserbiska styrkor separerade alla män från
dessa konvojer för att sedan avrätta dem. Filmen visar hur Ratko Mladic ger
garantier om att inga civila eller FN‐soldater kommer att skadas, det filmen
avstår från att berätta är att bosniskserbiska styrkor, så fort massakrerna
inleddes, tillfångatagit flertal FN‐soldater och hållit de som gisslan för att
dessa skulle återkalla Natos flygunderstöd, se [5].
Vidare nämner inte filmen en enda dom av ICTY för massakern förutom
domen mot Naser Oric. Radislav Krstic var befälhavare för bosniskserbiska
styrkor runt Srebrenica (s.k. Drina corps) och dömdes 2004 till ICTY:s hårdaste
straff för just händelser i Srebrenica [4]. Inte heller nämns FN:s rapport om
Srebrenica från 1999. Att en sådan här dokumentär inte ens i förbifarten
nämner så grundliga bevissamlingar kan inte tolkas på annat sätt än att det
råder en stark partiskhet och att filmen försöker ge en kraftigt snedvriden bild
av de verkliga händelserna.
Huruvida vissa politiska utspel verkligen ägt rum under kriget i Bosnien är ett
intressant journalistämne som behöver unders ökas närmare. Att däremot
utnyttja ett sådant ämne i syfte att rentvå en sida och skuldbelägga den andra
för en händelse som internationellt erkänts som folkmord är omdömeslöst,
partiskt och direkt fel i sak.
Den stora frågan är varför väljer SVT att visa en sådan film? Den ansvarige
utgivaren måste ha känt till Helsingfors kommitténs kritik mot NRK och deras
kritikbrev? Tar man del av detta brev framstår det tydligt att filmen är både
partisk och osaklig och därmed bryter mot SVT:s sändningstillstånd.
Stockholm 30 augusti 2011
Bosniska akademiker i Sverige (namnen kända till redaktionen)
Referenser
[1] http://www.nhc.no/filestore/Brev/2011/kringkastingsradet.pdf
[2] http://mobil.aftenposten.no/article.htm?articleId=4107543
[3] http://www.frie‐ytringer.com/2011/05/03/helsingforskomiteen‐med‐
sterk‐kritikk‐av‐nrks‐bosnia‐dokumentar/
[4] http://www.icty.org/x/cases/krstic/acjug/en/krs‐aj040419e.pdf
[5] http://www.icj‐cij.org/docket/files/91/13685.pdf
