srebrenica_2005

SREBRENICA MINNESSTUNDEN – 11 juli kl 12.00-18.00 på Norrmalmstorg i Stockholm.

Samordningsgruppen «10 år efter Srebrenica» består av de mest betydande bosniska organisationer i Sverige, och jag har fått den äran idag att hälsa Er välkomna hit till denna minnesstund.

Idag har vi samlats här i Stockholm för att åminnas den största massakern i Europa sedan andra världskriget. Massakern som har begåtts den 11 juli för 10 år sedan i östra Bosnien och Hercegovina i staden Srebrenica.

(Serbisk militär har under bara tre dagar skoningslöst dödat 8 106 bosniska muslimer från Srebrenica)

Idag på denna plats vill vi Bosniaker, tillsammans med våra svenska vänner, hedra dem som har fallit offer för den organiserade terrorn. Vill vill också, åtminstånde för en kort stund, dela den sorg som deras familj och vänner känner.

Idag är det sorgens dag i Bosnien och likaså i Storbritannien. Det är faktiskt sorgens dag för hela Europa och hela den demokratiska världen. Det finns ingen skillnad mellan mördare. Det är ondskan, som förenar de alla. Dem i Srebrenica, och dem i New York, Madrid, London… Det finns heller ingen skillnad mellan deras offer. De är alla oskyldiga. Det goda måste övervinna ondskan!!!

Idag vill vi klart och tydligt visa att vi står på rättvisans sida eftersom det enda som är relevant för Srebrenica idag är just sanning och rättvisa. Sanningen har visserligen kommit, men alldeles försent. Nu är det ingen tvekan om vad som har hänt i Srebrenica den 11. juli 1995. Det som har hänt är folkmord och inget annat.

(Serbisk militär har under bara tre dagar skoningslöst dödat 8 106 bosniska muslimer från Srebrenica)

Förra året har den Internationella domstolen i Haag officiellt bestämt att det som har hänt i Srebrenica ska betraktas som «folkmord». För inte så länge sedan har även den Europeiska parlamentet och USA:s kongress gjort samma sak. En liknande resolution kommer att antas av ytterligare Europeiska regeringar och vi tvivlar inte på att den svenska regeringen kommer inom snar framtid även den att göra samma sak.

Även vi, vill berätta den otäcka sanningen. I Srebrenica har man under juli månad 1995 begått ett folkmord. Den största i Europa efter andra världskriget. Den är planerad, organiserad och genomförd som en del i den s.k. Storserbien-projektet med Serbiens statsapparat(regering) som projektledare.

Serbisk militär har under bara tre dagar skoningslöst dödat 8 106 bosniska muslimer från Srebrenica

Det är det som är sanningen. Men var är rättvisan? Den kan vi inte längre vänta på! Vi är väl medvetna om att det inte finns någon sanning och rättvisa, för om det hade funnits, då skulle inte en av krigsförbrytarna som har erkänt mordet på 1200 bosniska muslimer vara dömd till en fängelsestraff på ynka 5 år. En straff som han redan har avtjänat och idag har denne krigsförbrytare bytt identitet och valt Sverige som sitt nya land.

Rättvisan krävs och är nödvändig om det ska vara möjligt att bygga en framtid grundad på försoning. Om det ska vara möjligt att bygga en värld där vi, oberoende av vilka vi är, vad vi heter, var vi kommer ifrån, och vad vi tror på, ska kunna leva i frihet och ömsesidig förståelse och tolerans. Detta har alltid hört till bosniakernas grundvärderingar.

Med sanningen och rättvisan avslutas vår berättelse om Srebrenica. Men det som gör oss alla sorgsna och det som vi inte kan förstå är det faktum att den serbiska politiska etablissemanget lägger stor möda på att marginalisera folkmordet i Srebrenica. Ännu mer skrämmande är det faktum att många serber än idag har krigsförbrytare från Srebrenica som sina hjältar.

Vi oroas även av en oberoende enkät undersökning som visar att en majoritet tror att kriget kommer att bryta ut igen om Internationella samfundet  lämnar Bosnien.

Detta tror vi är en av de största anledningarna till varför rättvisan är nödvändig. Rättvisan ska förhindra ytterligare krig. Vi vill ha fred, och den vill vi ha för alltid.

Kära vänner,

I samordningsgruppens namn, och i alla Bosniakernas namn, i synnerhet för de som kommer från Srebrenica, vill jag återigen tacka Sverige för dess generositet och dess hjälp när den var som mest nödvändig. Det kommer vi aldrig att glömma.

Jag vill även tacka de många av våra svenska vänner, som har likt Margareta Viklund och Ulf Andersson, osjälviskt gjort stora insatser för att Bosniaker ska kunna leva i frihet och jämlikhet med övriga medborgare i vårt gemensamma land, Europa. De har alltid, när så krävdes stått på sanninges och rättvisans sida.

Tack även till er, som har samlats här idag, för att hedra dem som inte är bland oss längre, och för att vi ska från denna plats skicka ett meddelande till hela världen: ALDRIG MER!!!